❝ Hvad betyder
❞
Kategori · Kreditbedömning
Det er kALP står för 'Kvar Att Leva På' och är bankens kalkyl över hur mycket pengar du har kvar varje månad efter boende, skatt och levnadskostnader. Den avgör om du klarar lånets månadsbetalning.
Også kendt som: kvar att leva på
KALP – Kvar Att Leva På – är det beräkningsunderlag som kreditgivare använder för att bedöma en låntagares återbetalningsförmåga. Kalkylen ställer hushållets samlade inkomster mot dess fasta och beräknade rörliga utgifter, och det belopp som återstår efter samtliga avdrag ska täcka ordinär konsumtion samt ge en marginal mot räntehöjningar och oförutsedda kostnader.
KALP är ett internt beräkningsverktyg som banker och andra kreditgivare tillämpar som en del av kreditprövningen. Resultatet av kalkylen speglar hur mycket disponibelt utrymme ett hushåll har efter att boendekostnader, amorteringar, löpande krediter, skatt och schabloniserade levnadskostnader dragits från bruttoinkomsten. En positiv KALP – det vill säga att ett överskott kvarstår – är en grundläggande förutsättning för att en kredit ska beviljas. Kreditgivare är enligt Konsumentkreditlagen (2010:1846) skyldiga att göra en kreditprövning och får inte bevilja kredit om det framgår att konsumenten sannolikt inte kan fullgöra sina betalningsförpliktelser.
Levnadskostnaderna i kalkylen baseras normalt på schabloner som banken fastställer internt, ofta med hänsyn till hushållets sammansättning (ensamstående, sammanboende, antal barn). Schablonerna är avsiktligt högt satta för att fånga ett genomsnittshushålls faktiska konsumtion, inklusive mat, kläder, transport och försäkringar. Därtill tillämpar de flesta banker ett kalkylränteläge som överstiger aktuell marknadsränta – typiskt i intervallet 6–8 procent – för att pröva hur hushållet klarar ett framtida räntestegring.
Eftersom KALP-metodiken inte är lagreglerad i detalj varierar beräkningssätt och schablonvärden mellan olika kreditgivare. Finansinspektionen utövar tillsyn över kreditgivare, medan Konsumentverket publicerar vägledning om konsumenters rättigheter vid kreditgivning. Den konkreta utformningen av KALP-kalkylen är dock varje enskild banks ansvar.
Nedan illustreras en förenklad KALP-kalkyl för ett tvåpersonshushåll utan barn som ansöker om ett bolån på 3 000 000 kronor:
KALP-resultat: 63 000 − 17 500 − 5 000 − 3 000 − 18 000 − 3 500 = +16 000 kr/mån
Ett positivt överskott på 16 000 kronor per månad indikerar att hushållet har tillräcklig återbetalningsförmåga vid det valda kalkylränteläget. Hade resultatet varit negativt, eller nära noll, hade banken sannolikt avslagit ansökan eller krävt en lägre lånesumma.
Banker testar alltid återbetalningsförmågan mot en kalkylränta som överstiger den avtalade räntan. En bolåneansökan kan godkännas till 4,5 procents bindningstid men prövas mot 7 procent. Hushållet betalar inte kalkylräntan i praktiken, men KALP-resultatet måste vara positivt i det stresscenario som kalkylräntan representerar.
Schablonkostnaden för levnadskostnader ökar med hushållets storlek. Barn adderar en separat schablonpost per barn. Ensamstående med barn möter därför ofta en striktare KALP-bedömning än ett hushåll med dubbla inkomster och inga barn, vid jämförbar bruttoinkomst.
En svagt negativ KALP behöver inte alltid leda till avslag. Vissa kreditgivare beaktar kompensationsfaktorer som mycket låg belåningsgrad, stora likvida tillgångar eller dokumenterat stabila inkomster. Sådana avvägningar är dock bankens diskretionära bedömning och utgör inget konsumenträttsligt krav.
KALP-logiken tillämpas även vid blancolån och andra konsumentkrediter, men schablonerna och kalkylräntorna skiljer sig åt. Konsumentkrediter omfattas av ett räntetak enligt Konsumentkreditlagen, innebärande att krediträntan aldrig får överstiga referensräntan plus 20 procentenheter per år, och av ett kostnadstak som innebär att den sammanlagda kreditkostnaden inte får överstiga kreditbeloppet. Dessa begränsningar påverkar hur höga faktiska månadsbetalningar kan bli och är därmed relevanta för vad KALP-kalkylen behöver rymma.
För en svensk bolånekonsument innebär KALP-kravet att det inte enbart är den faktiska månadskostnaden vid ansökningstillfället som avgör huruvida lånet beviljas, utan hushållets förmåga att klara betalningarna även vid ett väsentligt högre ränteläge. Det är därför möjligt att ha råd med en bostad i daglig mening men ändå få avslag om KALP-kalkylen inte håller vid kalkylräntan.
Konsumenten kan påverka KALP-utfallet genom att minska övriga skulder innan ansökan, öka kontantinsatsen för att sänka lånebeloppet, eller – vid samansökan – inkludera en medlåntagares inkomst. Banker är enligt lag skyldiga att kommunicera skälen till ett avslag, vilket gör det möjligt att förstå vilka faktorer som vägt tyngst i KALP-bedömningen. Mer information om rättigheter vid kreditprövning finns hos Konsumenternas.
Mens du er her, måske også